I går Kväll var det då dags för återförening för oss föräldrar! Det var mycket för o knyta ihop säcken o se hur det hade gått för oss alla! Kändes väl som vi alla stod på ruta ett igen, men nånstans i allt lyckades ledarna plocka fram det positiva i allt, helt fantastiskt..Tänk om man hade tänkt som dem o vänt på allt, vad livet skulle vara enklare då  ...Jag tyckte verkligen att jag stod på ruta ett, eftersom dottern började första veckan av terminen med skolk...jippie kände jag då, nu e vi ett år tbx igen ...Men denna vecka har hon skött kanon, men jag har satt in en morot för att hon ska gå, hoppas bara det kommer att funka! Sen undrade ledarna hur jag hanterade skolket nu jämnfört med innan, jo innan tjatade jag i flera timmar på henne utan resultat, det gör jag inte längre för det leder ingenstans mer än till en massa skrik o bråk....Dem undrade också vart jag hämtade energin ifrån, åh det vet jag ej! Många av d andra föräldrarna hade skaffat sig lite intresse m,m för att kunna ladda batterien. Men det e ju inte det lättaste när man e ensamstående med tre barn, men tror jag hämtar mycket energi dem dagar det e lugn o frid här hemma ...Vi avslutade kvällen med smörgåstårta...Jätte god var den...Tack för en jätte trevlig, givande och intressant tid ...  

I går var det då avslutning! Kändes inte helt okej eftersom jag har missat tre tillfällen pga sjukdom, men jag ska få gå detta igen nästa höst. Vi gick mest igenom om vi föräldrar hade märkt någon förändring ang våran relation till våra tonåringar. En del hade märkt en rejäl förändring! Åh en del stod fortfarande o trampa på ruta ett..Men sen var det som dem sa med, att man kan inte räkna på en toppen relation alltid, utan svacker kommer ju alltid komma....Sen handlar mycket om hur vi själva bemöter våra ungdomar ......Åh sen är uppmuntran o beröm oerhört viktigt...Att man även observerar små saker o berömmer det ......Jag är nöjd med mina 4veckor där, åh jag har fått en del verktyg med mig.....Så får ni som föräldrar chans o gå nåt sånt här, så tveka inte.  

Ja snacka om att man är seg på att uppdatera här.....Förlåt....Ja i torsdags var det då dags igen för gruppen! Det är otroligt intressant o skönt att man inte sitter ensam med sina problem som tonårsförälder! Här i torsdags snackade vi mycket om att ta ut ett mål fr våran dröm som vi skrev om i förra veckan! målet skulle vara för att du som förälder ska må bra...Alla i gruppen inkl jag tyckte att då var det självklara målet våra barn, för har inte dem d bra så mår vi heller inte vi bra! Men det var ju inte riktigt så ledarna hade tänkt sig, utan målet skulle vara för att just du som förälder skulle orka o ta hand om dina tonåringar, ett mål där man hämtar energi! Fruktansvärt jobbigt var detta att hitta ett mål, men tillslut hittade jag ett mål, åh det var att få lite mer egen tid med äldsta dottern! Får se vad nu vad d tänkt sig att vi ska hitta på m detta målet nästa gång vi träffas! Sen är det jätte intressant o höra andra föräldrar prata om sina konflikter m sina tonåringar o hur d löser det! Nä detta var allt!

Jaha då var det torsdag IGEN! Gud vad veckorna går fort!!!! Jag har börjat nåt som heter tonårsföräldra gruppen förra torsdagen...Väldigt intressant är det! Vi ska genomgå detta i 8veckor! Vi e ca 7 föräldrar till tonåringar! Förra veckan fick vi presentera oss för varandra, redan efter 5 minuter skulle vi skriva en god egenskap av våra grupp kamrater o hur lätt e det efter 5 min! Där efter skulle man läsa upp dem 6 egenskaperna man fått! Därpå fick vi ett relativt svårt uppdrag o det var att skriva om våran dröm, drömmen skulle innehålla boende, familj, relationsstatus, jobb, vänner, fritid, hälsa , motion o mående...Åh drömmen fick du själv bestämma om det handlade om ett år frammåt eller 10 år framåt..Men det skulle skrivas som i nutid! Shiiit tänkte jag först, men på nån konstig vänster fick jag ihop det! Åh sen fick vi läsa upp detta inför gruppen, åh därefter ställde ledarna ca 100 frågor om din dröm! Det konstiga med hela detta är att d sa att d mesta av detta kommer att slå in, ska bli kul o se! Vad det gäller tonårsföräldra gruppen, så pratar man ej så mycket om ungdommarna utan om oss som förälder! Man kan inte ändra på någon utan att ha ändrat på sig själv först! ofta lägger vi mycket skuld på våra kära ungdommar o tycker att dem ska ändra sig! Var som vår kursledare sa, att ett bråk börjar aldrig med första meningen, utan med andra :) ...Faktiskt sant om man tänker efter  ...Nä detta var allt för idag...Lovar att berätta mer ang föräldra gruppen framöver... 

Nä nu måste jag bara skriva av mig lite!!!! Lite irreterad på allt! Har en dotter som är 14år som har skolkat sedan i fjärde klass. Fyran o femman gick hon på skolan här i området, vi var på en del evk möte, men utan resultat. Sedan i sexan flyttades hon upp på en annan skola där man går åk 6-9. Ett par månader i sexan funkade det väl relativt bra, men framåt höstlovet kom det lite indikationer fr skolan att hon ej skötte sig...vårteminen i sexan blev bara värre o värre, det blev ytterligare evk möte, men även det utan resultat. När det sedan var dags för sjuan bestämdes det att hon skulle gå i en special klass där dem vara bara 7 elever fr olika årskurser. Lite lugnare med andra ord..Men efter ett par veckor började skolket igen! Det blev evk möte på evk möte...Lärare, kurator, skolsyster, jag, kompisar till mig, hennes pappa mfl har försökt o prata med henne om detta, hur viktigt skolan är med tanke på framtiden, men vi pratar till dövöra! I slutet av feb sattes hon tbx till sin gamla klass på prov i ca 1 månad, men tyvärr fixade hon inte det, utan det blev ett evk möte till där hon sattes ner en klass..Hon blev jätte ledsen o besviken! Men det gjordes ju för att hon skulle få möjlighet att ta igen den kunskap hon missat! Nu har lite mer än en månad gått, åh hon har kanske varit i skolan 2-3 dagar! Hon vägrar att gå dit! Så imorgon blir det ytterligare ett nytt möte på skolan med kuratorn, Bup o en fr Kommunen..Hoppas verkligen det mötet leder till nåt bra..Åh att dem kan komma på nåt bra sätt o få henne till skolan o att hon sen skall sköta det! Hon lyssnar när vi pratar med henne, åh det ser ut som om hon förstår, men så fort hon kommer utanför dörren så e det som man sagt totalt bortblåst! Man känner sig så fruktansvärt maktlös som förälder o ensam :( ...men det måste ju finnas fler som sitter i samma situation...Nä nu håller vi tummarna för imorgon